Det blev en liten storm i stadens vattenglas då förvaltningsdirektör Christoffer Masar skrev sitt blogginlägg i torsdags. Följande dag var han eftertraktat byte hos de lokala medierna. Kommentarer skrevs också som svar på hans blogg och bland annat på Facebook.

Masars drag var både modigt och strategiskt. I en liten stad kan man inte bara försvinna i mängden bland alla andra. Dem man eventuellt kritiserar kan man möta mellan hyllorna i supermarketen.

Jag har många gånger funderat över det där med kritik. Är den som serverar sådan tuff? Eller är den som utan att blinka kan ta emot kritiken tuffare? Kritiserar man för kritiserandets skull? Så att ingen ska kunna komma och säga att man varit flat.

Jag intervjuade kommunfullmäktiges ordförande Mats Lobbas i lördags inför hans födelsedag.
I vår korta diskussion om Masars inlägg kom vi fram till att var och en har rätt att skriva så som han gjorde. Så länge som kritiken är konstruktiv och inte sårar någon är det bra att den serveras. Om den leder till att saker och ting kan skötas smidigare och bättre, då är den också bra.

Men ingen ska behöva ta obefogad och elak kritik. Kritiken får inte bottna i avundsjuka eller missunnsamhet.
Agneta Sjödin, författare och programledare från Sverige, säger så här i tidningen Året Runt.
Det där med kritik kan vara svårt. Visst är det härligt att vara ärlig och sann, men ska man kritisera någon får man lov att göra det med ödmjukhet, kärlek och respekt. Man ska ha respekt för andras åsikter. Bara för att en person inte tycker som jag, är den inte en idiot, den tycker bara lite annorlunda.